Arken Midgård

Detta är allmän info om Arken Midgård:
Er ”Äldste”, Anna, har sedan en tid dragit sig tillbaka. Hon är gammal och blir allt svagare.
Tidigare har hon haft samlingar och berättat för er om den Gamla Tiden och det Gamla Folket
Budskapet till er har varit att ni alla är viktiga, att ni måste samarbeta och att ni inte får göra om samma misstag som det Gamla Folket.

I Arken har ni något ni kallar ”GryningsValvet”. I det här valvet har Anna samlat artefakter från den Gamla Tiden och det Gamla Folket. Mutanterna Stiina och SkrivarPecka organiserar och katalogiserar fynden. Anna brukade berätta om föremålen och vad de användes till. Idag finns det flera zonstrykare som regelbundet förser Valvet med nya fynd.

”Statoil” är namnet på en liten bar som drivs av Fixaren Fenix. Fenix och hans gäng bränner egen sprit och förser bland annat Arkens lyktor med olja.
Vägg i vägg med ”Statoil” ligger ”Krubba” där Neri och hennes vänner serverar krubb. Krubbet är oftast grillat ”kött” och stora, saftiga bladväxter. Tillgången på kött är osäker.
Vatten är inget problem. Varje hus har varsin Renare, en apparat som effektivt renar uppsamlat regnvatten från Röta. Vattnet lagras sedan i stora kärl, tankar, i byggnadernas markplan.
Norrhuset och Söderkåken har egna vattensystem.
Fixaren Rude tillverkar kläder och utrustningar i sin lya.
Ska ni ut i zonen? Rude kanske ber er leta efter något speciellt.
I Arken har ni en stor kärra. Anna brukade leda vägen till platser där ni lastade på konserver, pulverpåsar och andra prylar. Det är nu länge sedan vagnen användes till detta.
Det krävs minst fyra mutanter för att dra kärran.
Arkens nuvarande förråd av konserver är begränsat.

Episod 1:

Arken vaknar upp till en ny kall, blöt och disig morgon.
Vintern har varit lång och den vägrar envist släppa sitt grepp om Zonen. Hur många långvintrar har de levt här? 15? 20? 30? Håller nån räkningen längre?
Lätt snö yr i luften när Arkens invånare samlas till Givardagen. Tidigare fick varje mutant tillräckligt med mat för att klara sig till nästa Givardag, nu får de oftast nöja sig med tre konserver och någon pulverpåse. Gåvorna, odlingarna och det strykarna hittar ute i Zonen räcker precis för att de ska överleva. ”Spara på krubbet” säger Morgad när Gåvorna lämnas ut. Spara på krubbet? Är det nån som äter sig mätt längre? Hur mycket finns egentligen kvar? Bossen Morgad ser till att odlingarna sköts och att djuren är skyddade från zonviltet. Staketen håller råttorna ute. Värst är Kråkjävlarna som tar både grisar och getter. Morgad är övertygad om att det går att leva här. Han ser till att hålla Arken säker. Ingenting ska kunna ta sig in.
Vatten är inget problem sedan Zigma byggde de två Renarna, en var till de båda storhusen. Alla kan fylla sina flaskor med rötfritt vatten, men det är bara vattnet från Norrkåken som är fritt.
Bossen Max delar inte vattnet från Söderkåken med de andra.
Har Max och hans strykare hittat något därute? Max talar alltid om att de måste lämna Arken, att hitta sin framtid i Zonen.
Därute finns ju bara röta, zonmonster och död.
Och grejer. Skatter. Prylar från en annan tid. Zonstrykarna hittar forntida artefakter och tar dem tillbaka till Arken. Artefakterna brukar hamna hos Skrotskallarna som fixar och meckar med dem. En del föremål kan man förstå, andra blir nya prylar.
Vilka var egentligen Det Gamla Folket? Vart tog de vägen?
Anna, Den Gamla, har varnat dem för att bege sig norrut, mot Spökhusen..
Ingen minns riktigt varför längre. Något om en Förbjuden Zon.
Död och Förstörelse. Smitta. Röta.
Det är länge sedan Anna höll någon Samling i Arken. Har hon inget mer att lära ut?
Har någon sett henne på länge eller sitter hon och trycker i sin lya? Lever hon?
Maxine, Zigma och Franton får sina ransoner.
Idag hade de tur, krubbet är inte skadat.
Franton och Maxine lockas av att undersöka det förbjudna området nära Spökhusen.
De söker upp Kazaan, en strykare som har sin lya i Söderkåken. Hon berättar att hon varit borta vid Tornet och frågar Maxine och Franton om de också sett ljusen.
Vilka ljus? De här ljusen är annorlunda än ljusen vid Burkarna. De här ljusen rör sig, söker, tittar, betraktar. Kazaan är inte överdrivet angelägen om att följa med till Tornet.
Franton och Maxine beslutar att ta reda på som finns ”där borta”. Vad är det för ljus Kazaan pratar om? De planerar att övernatta vid Tornet. Skrotskallen Zigma är inte intresserad av att följa med på expeditionen. Han bygger en kikare för att kunna följa sina vänner på avstånd. Till Maxine tillverkar han en enkel änterhake av bland annat ett gammalt ankare.
Maxine och Franton lämnar Arken och tar sig försiktigt fram mot Tornet. De smyger och ser på nära håll en mindre flock strykarhundar. Hundarna vädrar de två mutanterna men djuren är för få för eller inte hungriga nog för att utgöra ett hot.
På vägen fram mot tornet finner de bland annat ett svart, avlångt, lätt metallföremål. Föremålet verkar kunna delas i två delar. Franton och Maxine lyckas inte förstå vad det är eller om det går att öppna.
Tornet är en del av ett större komplex. En del är ett stort garage med resterna av en stor brandbil. Här finns mest skräp. När de undersöker en annan del av komplexet finner de flera hjälmar, skyddsmasker, yxa och rejäla ytterplagg.
En byggnad bär spår av att någon annan varit här.
De tar sig upp på taket och klättrar på utvändiga stegpinnar upp mot Tornets topp.
Där uppe finner de ett bo med rester av råttor och hundar i olika stadier av förruttnelse. Kort efter att de placerat sig i boet kommer dess ägare tillbaka, en jättelik vråk. Den cirklar runt boet några varv innan den dyker ned. Maxine och Franton avlossar sina gevär. Franton skadar djuret med en välriktat skott. Fågeln störtar ned och blir snabbt attackerad och dödad av en flock vilddjur.
I Arken får Zigma hjälp av Krossaren Gruff att ta sig ut för att försäkra sig om att hans vänner är utom fara. Gruffs skadade ben och insikten att Zigmas vänner är nära den förbjudna zonen gör att han gör att han snabbt
Franton och Maxine bestämmer sig för att övernatta på toppen av Tornet.
Från Tornet ser de Arken, Spökhusen, Spetsiga Huset och andra byggnader bortom dessa. När det börjar skymma tänds ett ljus som lyser upp en del av fasaden på Spökhuset.
Samma kväll söker Morgad upp Zigma. Anna är sjuk. Har Zigma någon medicin?
Har Anna fått rötan? Hon svettas, yrar. Zigma hittar några piller. Morgad ilar tillbaka till Anna.
Franton och Maxine turas om att hålla vakt under natten. När morgonen gryr försvinner ljuset vid husen. De klättrar ned och tar sig tillbaka till Arken. Solen skiner. Det verkar bli varmare idag. Är våren här nu?
På morgonen träffar Zigma Morgad. Annas tillstånd har inte förändrats.
Franton och Maxine övertalar Zigma att följa med till Tornet. Väl där visar de stolt upp det välgnagda liket efter fågeln. De pekar ut huset där de såg ett ljus förra natten.

Mutant År Noll – Början

 

Zigma, Skrotskalle – Micke Hansson
Franton, Zonstrykare – Magnus Andersson
Maxine, Zonstrykare – Bosse Jakobsson
Akillez, Mutant med hund – Peter Jonsson
————————————————-
Arken
——-
Arken består av flera huskroppar sammanbundna med murar och pallisader av varierande kvalitet och byggteknik. Vissa delar är försedda med taggtråd. Syftet med skyddet är främst att hålla tamdjuren inne och zonviltet ute. Muren är 3-5 meter hög. Vissa delar av skyddsverket är byggt av trä och nät, andra har murats och byggts med delar från andra, raserade hus.
Inne i Arken finns djurstallar med bl a getter, grisar och höns.
Färskvatten samlas genom att regnvatten leds ned via stuprör, genom filter (som Zigma hjälpt till att skapa) ned i stora tankar. Filtren behöver bytas regelbundet för att förhindra att vattnet förstörs av Röta.
Arkens befolkning ser till att hålla de närmsta 30-40 metrarna från Arken röjt.

Rollspel och plast!

Jag ser med stor besvikelse att det gått alltför lång tid sedan jag skrev något här.

Kanske kan 2016 bli ett bättre år 🙂

mutantyearzerobanner

I närtid kommer vi, Västerviks Brädspelsförening, dra igång ”Mutant år noll” med en ny rollspelsgrupp. Det borde skapa goda förutsättningar för mer regelbundna besök.

Cthulhu Wars

cw hemma

Flera lådor med extramaterial från första Kickstartern (2013) kom hem straxt före jul! Vi har fått spelet till bordet några gånger – och fler ska det bli 😉

Kickstarter!

Bild

 

Sedan juni 2013 har jag sponsrat 13 projekt varav 3 har levererats.

De tre är ”Dark, Darker, Darkest”, ”ApocalypZe” samt ”Buccaneer Bones” och jag ska försöka presentera dem här inom kort.

Kraftverk, monster och tåg – en helt vanlig spelkväll!

image

En sensommarkväll i början av september samlas fem förväntansfulla spelare på Ludvigsdalsvägen.

Den här kvällen bjöd Elinor och Rikard på äppelpaj och vaniljsås. Tack, det var toppen 🙂

Först ut är ”Power Grid” där vår uppgift är, väldigt förenklat, att bygga kraftverk och städer, skaffa resurser och att sedan försörja det vi skapat. För pengarna man tjänar kan kraftverken uppgraderas och fler städer byggas. På något sätt lyckades jag hålla ovanligt god ordning på min ekonomi och var den spelaren som först byggde sin femtonde stad. Dessa försörjde jag med kol-, kärn- och fusionskraft. Tyvärr, inga vindkraftverk denna gång. Bra spel – och kul att få vinna!

image

Vi kastar oss raskt över till ”King of Tokyo”, där våra monster slåss om att vara just kung. I Tokyo. Typ ”Herre på täppan”. Ett betydligt enklare och snabbare spel där varje spelare slår larvigt många (och stora!) tärningar i syfte att attackera sina motståndare, vinna poäng, köpa kort och förbättra sitt sargade monsters hälsa.
Skickligast på detta var Elinor som till slut stod ensam kvar i Tokyo.
Hail to the King!

image

Vi avslutade spelkvällen med en kär klassiker, ”Ticket to Ride – Europe”. Jag lyckades få till längsta sträckan men vad hjälpte det när järnvägsmagnaten Micke sopade banan (eller spåren?) med oss andra.

Night of the living dead!

image

På kvällen, söndagen den 1:e september, slog zombieapokalysen till. Igen!
Vi drog fram ”Zombicide!” för att ge de odöda en välbehövlig omgång.

image

Rikard är sammanbiten. Och det förstår jag. Första rundan förlorade vi snabbt. Våra fyra överlevare blev instängda i en byggnad och totalt översprungna av zombies. Illa.

image

Andra omgången såg helt annorlunda ut. Våra karaktärer rörde sig snabbt runt i kvarteret och vi såg till att stiga i nivå ungefär samtidigt. Wanda, detta underbara yrväder på rullskridskor, sågade effektivt ned horder av odöda. Tyvärr blev hon uppäten då hon, något dumdristigt, på egen hand ger sig på fem motståndare. Hennes motorsåg stannar plötsligt och resultatet blir att hon bara försvann. Uppäten. Borta.
Vi vann spelet tack vare Josh och Ned, detta radarpar. Likt två galningar for de runt i en lånad polisbil (”Phils?”) och mosade zombies. Ned var fantastiskt med sina två k-pistar och räknade till slut 28 dödade zombies. Josh slutade på 51, varav minst ett trettiotal skickligt körts över med bilen. Phil gömde sig mest… Det var han duktig på.

Trevlig kväll och vi lär se mer av ”Zombicide!” på våra träffar 😉

OskarshamnsTurf!

image

Råkade nästan ut för en ”Jag mötte inte Lassie”-historia under senaste Turfbesöket i Oskarshamn! Äntligen fick jag möta Boris, den smått legendariske Turfaren. Kul!

Lisen spelar Zombicide!

image

Vår minsta dotter var med vid uppackningen av ”Zombicide”, det senaste tillskottet i vår spelsamling. Rätt snart visade hon hur man spelar och att det visst går att låsa in zombies i rum genom att ta bort dörrbrickorna. Nu kommer de ju inte ut, visst?
Att slå en sexa för att döda en zombie, oavsett vad din karaktär har för vapen, var en nyhet. Det fina med den regeln är att man får slå om och om igen tills resultatet blir det önskade.
När sedan vinsten är nära och alla zombies ligger ned vänder sig Lisen mot mig och viskar ”Och vet du pappa, nu vaknar de odöda igen!”.
Där och då blir man sådär mysigt varm inombords och jag ler fånigt tillbaka. Min dotter spelar ett zombiespel!
Tillsammans gör vi stönade och grymtande ljud då vi åter reser upp figurerna. Spelet och leken fortsätter…

M14 Fat pack

image

Det verkar som att mitt FatPack vill att jag bygger en grön/vit standardlek. Kanske med en stänk av blått? Det är min fjärde ”Jace, Memory Adept” 🙂