Kraftverk, monster och tåg – en helt vanlig spelkväll!

En sensommarkväll i början av september samlas fem förväntansfulla spelare på Ludvigsdalsvägen.

Den här kvällen bjöd Elinor och Rikard på äppelpaj och vaniljsås. Tack, det var toppen 🙂

Först ut är ”Power Grid” där vår uppgift är, väldigt förenklat, att bygga kraftverk och städer, skaffa resurser och att sedan försörja det vi skapat. För pengarna man tjänar kan kraftverken uppgraderas och fler städer byggas. På något sätt lyckades jag hålla ovanligt god ordning på min ekonomi och var den spelaren som först byggde sin femtonde stad. Dessa försörjde jag med kol-, kärn- och fusionskraft. Tyvärr, inga vindkraftverk denna gång. Bra spel – och kul att få vinna!

Vi kastar oss raskt över till ”King of Tokyo”, där våra monster slåss om att vara just kung. I Tokyo. Typ ”Herre på täppan”. Ett betydligt enklare och snabbare spel där varje spelare slår larvigt många (och stora!) tärningar i syfte att attackera sina motståndare, vinna poäng, köpa kort och förbättra sitt sargade monsters hälsa.
Skickligast på detta var Elinor som till slut stod ensam kvar i Tokyo.
Hail to the King!

Vi avslutade spelkvällen med en kär klassiker, ”Ticket to Ride – Europe”. Jag lyckades få till längsta sträckan men vad hjälpte det när järnvägsmagnaten Micke sopade banan (eller spåren?) med oss andra.

Night of the living dead!

På kvällen, söndagen den 1:e september, slog zombieapokalysen till. Igen!
Vi drog fram ”Zombicide!” för att ge de odöda en välbehövlig omgång.

Rikard är sammanbiten. Och det förstår jag. Första rundan förlorade vi snabbt. Våra fyra överlevare blev instängda i en byggnad och totalt översprungna av zombies. Illa.

Andra omgången såg helt annorlunda ut. Våra karaktärer rörde sig snabbt runt i kvarteret och vi såg till att stiga i nivå ungefär samtidigt. Wanda, detta underbara yrväder på rullskridskor, sågade effektivt ned horder av odöda. Tyvärr blev hon uppäten då hon, något dumdristigt, på egen hand ger sig på fem motståndare. Hennes motorsåg stannar plötsligt och resultatet blir att hon bara försvann. Uppäten. Borta.
Vi vann spelet tack vare Josh och Ned, detta radarpar. Likt två galningar for de runt i en lånad polisbil (”Phils?”) och mosade zombies. Ned var fantastiskt med sina två k-pistar och räknade till slut 28 dödade zombies. Josh slutade på 51, varav minst ett trettiotal skickligt körts över med bilen. Phil gömde sig mest… Det var han duktig på.

Trevlig kväll och vi lär se mer av ”Zombicide!” på våra träffar 😉